Tänkte jag måste få ut lite av allt som jag håller inne.
Visa inlägg har jag bara sparat som utkast för jag känner ingen mening med att dela med dom till alla andra.
Ibland är jag en sån sluten människa en människa som inte vill att andra bär min börda.

Fick iallafall prata ut lite grann igår natt vilket kändes skönt för min del.
Men beslutet vart kanske endå att - Aldrig mer!
Men de är bara vänta och se, jag vill att sagan ska fortsätta jag vill leva i min lilla värd.
Jag känner mig just nu både ledsen och glad.

Ledsen för att jag kanske aldrig får känna de jag kände förut, sakna de jag aldrig kommer att få uppleva igen.
Glad för att allt "kanske är över",nu menar jag inget BRA. Jag menar bara att allt får sig ett slut, de är lättare för mig att skriva än för er att förstå.

Att vara stark och stå upp, att hålla modet uppe, le och visa en bra sida av sig själv.
Det är kanske inte de bästa jag kan, spec inte om personen ligger mig väldigt nära.

Jag vet inte om jag kommer att må så bra ett tag framöver. Som de känns nu vill jag bara att allt ska bli bra.

Tiden får som sagt visa detta. Jag tänker ta timmarna och dagarna som dom kommer.
Ska kontakta min handläggare, se om jag kan få nån tid hos nån psykolog eller hur de blir.
Komma överrens om hur mina dagar kommer att bli.

Måste få upp tider för allt. Måste få ett schema att gå efter känner jag.

Alla miner alla skratt är bara en del av allt jag döljer för att inte visa min ledsna sida.

När jag sitter här ensam, väller tankarna, funderingarna..
Sorgen, tårarna och ledsamheten kommer krypande.

HÄR är ett ställa jag får skriva, ett ställe jag får avreagera mig.
HÄR finns folk som läser, som hoppas allt löser dig, som ser ett ljus för mig!

Jag vill inget annat än att blunda och hoppas att dagarna blir som jag vill...

---