Förra inlägget jag skrev så kändes de nu i efterhand lite fel, men just då kändes de som allt var så.
De är sant att jag inte orkar dölja smärtan och alla känslor jag bär på, jag vill ju kunna vissa min omgivning om jag är glad eller ledsen, bekymer jag bär på!
Men oftast har jag fått dölja detta pga vissa saker tyvärr!
Jag har inte kunnat sagt till mina vänner vad de har varit pga att personen inte vill att jag ska säga dens namn.

~ Jag har en viss person att tacka att jag leer och känner mig glad just nu!
En person jag verkligen känner som uppskattar mig för den jag är.
Jag kan även tacka alla vänner som finns vid min sida! ~

Allt är knas just nu i mitt liv, jag har en utredning som väntar mig,möten som ska tas i tur och jobb som innom en snart tid ska börjas!
Och mitt i allt så vill jag ha familj, vara lyckligt kär och känna att jag vill leva livet!

Jag ger ofta upp om jag stöter på hinder, jag orkar inte kämpa längre!
Men med tatton på vaden så har jag lovat att aldrig ge upp eller låta mig misslyckas!

Alla känslor jag har för en person börjar sakta svalna, de känns jobbigt, tror de är därför jag är som jag är.
Vi båda känner nog lika, att sakta försvinner alla våra timmer vi pratat, alla lyckliga stunder förändras till tomhet!
Det har varit så här mellan oss nu ett tag och för varje dag som går börjar sakta smsen bli mindre, vara glad om vi hinner pratar med varandra. Allt har blivit så jobbigt pga ett felsteg. 
Jag har varit rädd att såra personen pga allt möjligt, men personen har redan sårat mig då h*n gjorde sitt val i livet och jag insåg att de aldrig skulle bli vi.
Personen både äter och vill ha kvar kakan vilket känns otroligt jobbigt, jag vill inte dela med mig av den person jag tycker om, och jag håller inte på med andra pga hur jag känner för denna.
Är inte den typen av person efter allt som har hänt, man lär sig av sina misstag!

Personen jag känner allt detta för var jag otroligt förälskad i i början av allt!
Fick upp ögonen för varandra från första stund, de va verkligen kärlek vid första ögonkastet.
Men efter allt som har hänt så känns allt bara jobbigt, jag mår som jag mår, ena dagen glad och sprallig nästa dag vill jag knappt kliva ur sängen.
Hoppet är de sista som lämnar kroppen och de har jag märkt!
Personen jag skriver om har en stor betydelse i mitt liv och de kommer den alltid att ha vad som än händer.
Jag gav ett val och hoppades på att de skulle bli bra, men så vart inte fallet.
Vi står kvar och stampar på samma ställe och de är väldigt jobbigt.
Jag kan inte bara lämna allt jag känner och gå vidare, men den starka känslan jag hade börjar sakta försvinna.
Jag är rädd att bli sårad, hur sårad jag redan är.

~ Jag har en viss person att tackar för de som hänt, att jag nu ser ett ljus i slutet av tunneln att jag kanske får uppleva lycka igen och att jag kanske får känna att personen känner desamma, att allt blir besvarat på samma sett.. :) ~

Man förändras med tiden nått man kanske inte kan styra direkt själv, de har jag lärt mig och sett allt som förändrats med mig, allt från sambo,bonus förälder,till otrogenhet och svartsjuka.
Nått jag inte vill uppleva igen! Jag har fått nog av dom varorna. man lär sig av sina misstag.

Personen jag skriver om ger mig lycka och hopp varje gång jag ser h*n, varje gång jag får höra dens röst!
Men lyckan och hoppet varar en stund och slocknar sedan igen.
Saknaden tar på kraften en kraft jag kanske behöver lägga på annat.

H*n har sitt liv och jag måste ta tag i mitt liv och leva det!

Jag kämpar varje dag med att orka och ta modet, men känslor jag har tar över och jag vill njuta av tiden, vill inte förlora de hopp jag bär eller hur man säger.
Vill att allt som är mellan oss ska föralltid vara men så vill inte jag leva mitt liv, att vara ett andra handsval.

~ Just nu är jag glad innombord, just nu känner jag lycka nånstans där inne och en längtan som är stor... ~


Jag skriver inte detta för att få erat stöd eller för att ni ska bry er, jag skriver detta för att de är min blogg.
Jag skriver saker här för att få ut mig de, ett ställe där de är mitt..

Jag nämer inga namn eller personer jag träffar/träffat.
Jag nämer inga tidpunkter.
De kan vara en engångs förälskelse jag inte vill släppa och de kan vara nått annat oxså.

Ni får tro vem ni vill att det är, men jag säger ingenting, jag har träffat en hel del människor.