Nya tankar
Önskar jag kunde förklara allt
Ibland så kommer de till ett stop då jag inte kan skriva allt, säga precis allt.
Ett sånt tillfälle kommer MINST 1 gång om dagen för mig.
Oftas känner jag bara för att inte orka bry mig, men endå vet jag att de kommer en följdgrej.
De negativa med bloggen är att jag inte riktigt vet vilka som läser bloggen!
Tyvärr finns de folk som inte vill skriva kommentarer och tala om att dom läser!
Några vet jag läser bloggen :) Glimt av mitt totala kaos i livet! ;)
Önskar många gånger att bloggen va låst!
Men vill inte ha den låst då jag inte riktigt känner för de.
Vill ju så klart att folk ska läsa, men varför? De vet jag inte!
Tyvärr har de snubblat till sig i mitt liv senaste åren vilket känns j'kligt jobbigt.
Synd att allt inte var som förr som jag många gånger säger!
Jag har bara lust att skriva precis allt jag känner och tycker!
Men de kommer aldrig att hände, iallafall inte här!
Jag vet att jag har vänner att prata med, men vissa saker bör man reda ut och sedan lägga undan.
Får se om detta blir så. Vilket kommer kännas tragiskt då jag mår som en våg över de.
Ibland känner jag att en viss person har fått sin vilja, men endå så förstår jag inte sveken som aldrig kommer läka, tilliten som aldrig kommer att komma tillbax! Osäkerheten som alltid sakta kommer krypande i ryggraden!
Just nu mår jag inte bra, och frågan är hur länge de kommer ta innan jag känner mig säker.
Låt mig bara vara!
Varför? Jag önskar att jag hade svar på allt.
Kanske på rätt väg Dag 2
Idag mår jag förövrigt bra!
Jag har inte känns mig nere eller ledsen, vilket känns VÄLDIGT bra!
Har pratat med min sochandläggare idag, hon ville ha en remis sedan av läkaren som jag kommer troligen att prata med!
Hade ett väldigt bråk med min far inatt.
Han tyckte de bara va att skaffa sig ett jobb så va mina problemen lösta!
Här där jag bor "vachlar" dom folk HELA j'vla tiden, så att få ett jobb är lite svårt just nu!
Och problemen jag har handlar inte om att jobba, mina problem handlar om MIG.
Nu när jag väl sökt hjälp vill jag ha stöd från familjen, mamma stödjer mig.
Men jag får bara höra negativt av min far vilket känns MINDRE bra.
Många av mina problem kommer från honom, nått han inte kan förstå.
Men att bli behandlad som 2 år de går alldeles utmärkt för honom!
Jag är inte 2 längre jag är 20!
Denna blogg har som jag skrivit tidigare blivit min väg tillbax nu.
Nu vill jag lära mig, jag kunde stå på fötterna förut men har nu ramlat.
Söker nu hjälp för att komma upp igen, för att visa att jag duger som jag är.
Jag har nog problem med en person, vilket bara de känns jobbigt.
Att hoppas är som sagt de sista som lämnar min kropp!
Kanske på rätt väg? Dag 1
Dag 1 - Prata med Hjälp!
Idag har jag kontaktat både min handläggare och Sochandläggare.
Igår fick jag ett nr av min handläggare som bad mig ringa det och prata.
Idag ringde jag det, pratade och hon satte mig på väntelistan!
Just nu känns de väl bra, men för mig är det nog en lång väg kvar!
MEN jag känner att jag klarar av detta på egen hand, JAG KAN SJÄLV.
Men sedan börjar tankarna gå och helt enkelt jag klarar inte av detta på egen hand!
MINST om ca 1 vecka skulle dom höra av sig, får se vad dom säger.
Hon tyckte att "mina problem" va mer än att skicka mig till vårdcentralen.
Så jag får se vad dom säger när dom kontaktar mig igen!
Jag vill ju hellre finna en lösning än att stoppa i mig massa tabletter!
Som sagt bloggen kommer nu vara "Min väg tillbax till verkligheten"
Den kommer handla från idag dag 1 till dagen då jag känner att nu är jag tillbax.
De finns nu en Kategorier där "mina problem" kommer att ligga.
Så vill du läsa från dag 1 så finns de där!
