14 April 2010

Klockan är snart 1 och de är den 14 april idag..
Jag känner mig sådär. Orkar inte dölja smärta eller de känslor jag bär på.

Tack till en viss person som finns vid min sida och får mig att le <3.
Du får mig att känna att jag är levande.


De har bara varit knas sista tiden och jag känner allt mer ofta för att ge upp allt.
Jag vågar inte göra saker, rädd att h*n ska bli sur, rädd för att göra nått som får mig att må dåligt för att h*n blir sårad, fast jag förstår inte riktigt dedär med att h*n blir sårad, h*n har ju sitt.
Men jag är redan sårad, jag vart sårad redan för länge sen då h*n gjorde sitt val, jag har mått så dåligt men lagt sånt åt sidan för att få känna glädjen h*n ger mig varje gång jag träffar h*n,jag lever med ett hjärta som är ihop tejpat, som lever på lyckan som mina vänner ger mig!
Jag är glad att ha vänner som finns och stöttar mig i alla väder som ställer upp när jag behöver hjälp som frågar hur de är när jag gör en ledsen gubbe!

TACK till er! Ni betyder otroligt mycke för mig! <3

Jag lever just nu på olycklig förälskelse, en förälskelse jag inte vet längre hur mycke den betyder för mig.
Men personen i fråga betyder så otroligt mycke för mig, men just förälskelsen jag vet inte riktigt längre.
Jag har satsat allt på detta, velat tagit de ett steg längre men inte kommit någonstans.
Jag har gett ett val ett val som inte var till någon nytta verkar de som.
Efter allt som har hänt så vill inte jag må dåligt, jag vill vara lycklig, lika lycklig jag var i början av allt detta.
Leendet jag bar på varje dag, skratten alla fick höra, lyckan av att få vara nära dig.
Jag trodde att allt var över för ett tag sedan, jag trodde att sista spiken var slagen för ett tag sedan jag trodde att de var nu min chans att gå vidare. Men jag fall tillbaka tillbaka till ett liv som får mig lycklig för stunderna.
Efter allt som hänt så blir de bara tjafs säger jag nått så blir de bara ännu mera tjafs.
Jag känner att vi inte längre kan säga ALLT till varandra utan att de uppstår nått.
Jag missförstår de h*n säger och h*n förstår inte längre sig på de jag säger. Allt känns jobbigt.
Du lever ditt liv tillsammans med de du har och jag lever inte mitt, Jag är fången om man nu ska kalla de så, jag är personen som inte kan röra andra för att de blir svartsjuka eller konstiga kommenarer, jag är fången som får skuldkänslor för att prata med andra personer,Jag är fången som inte vågar träffa andra för att jag är rädd att såra h*n.
H*n har sagt att jag får träffa andra umgås med andra om jag vill det,med de känns konstigt både för h*n och för mig,men att h*n kommer bli sårad får mig att må dåligt.
Men jag är redan sårad, fast i de som händer och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur.
Att säga stop och gå vidare, de funkar inte för mig. Jag blir förstörd. Men kanske ända sättet.

Det är inte personens fel att jag känner som jag gör, det är bara jag som kan ändra på hur jag känner.
Jag menar inge illa till den jag är förälskad i de är bara de att jag är fast fortfarande, fast den personen har ett liv lever sin vardag med annat och den här personen kan utnjyttja de till fullo för jag finns där alltid.
Ett tag skulle jag kunna ge personen mitt liv bara för att den skulle få vara lycklig.
Nu känner jag att mitt liv är mitt liv, jag tänker inte ge upp de för någon jag aldrig kommer att få.

Hur många andra jag träffat under den här tiden som de inte blivit något med för att jag känner som jag gör.
Hur många som sagt att jag är värd allt i värden så faller jag endå tillbaka till h*n som inte äns kan ge mig de jag vill.

Jag skriver inte detta för att få erat stöd eller för att ni ska bry er, jag skriver detta för att de är min blogg.
Jag skriver saker här för att få ut mig de, ett ställe där de är mitt..

Jag nämer inga namn eller personer jag träffar/träffat.
Jag nämer inga tidpunkter.
De kan vara en engångs förälskelse jag inte vill släppa och de kan vara nått annat.

Ni får tro vem ni vill att det är, men jag säger ingenting, jag har träffat en hel del människor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0