Bara en tanke

Jag hatar att tjafsa, samma sak varje gång och om och om igen..
De tar på en och de känns verkligen enda in i kroppen, de känns att vissa saker snart inte går att reparera för de är för mycket att ta itur med..
Varför allt detta.
Om en saga börjar med spänning som sedan blir äventyr sedan hoppas man att slutet blir lyckligt.
Jag undrar vad min saga har för slut, just nu ser jag inget slut. Jag ser bara dimma, oro, tjafs...
En del av mig vill släppa allt och få tillbaka mitt liv, men min andra del håller fast dig och kämpar in i de sista.
Jag vill vara en del av dig, vara en i ditt liv, vara den du sätter i första hand..
Hoppas och önska kan man ju..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0