Just nu mår jag inte så bra, vad de är håller jag för mig själv.
Jag känner ingen ork till något, funderar på om jag ska söka hjälp för bördan jag bär på orkar jag inte längre bära.
Jag orkar inte känna mig värdiglös som jag själv känner mig.


Varför förlorar jag alltid de jag LITAR på FULL ut?
Och som jag alltid för höra - De är inte dig de är fel på de är mig.

Den meningen är jag så less på och höra. Så less på allt!
Jag vågar inte lita på någon längre.

Jag känner ingen ork längre, känner inte för att kämpa.
De kommer endå inte funka.


Som jag har fått höra så många gånger - HOPPET ÄR DE SISTA SOM LÄMNAR KROPPEN!
Och de är det sista som kommer lämna min!

Jag känner mig ledsen och med ilska.
Jag va lycklig, jag vågade vara mig själv.
Var det så här de skulle sluta?